Det som började med en idé slutade som en bok

Efter att ha läst Ellens krönika blev vi nyfikna på hur Lilly och Sofia såg på hur det var att gå från idé till färdig produkt tillsammans.

– Det var svårt. Vi tänkte nog från början att det skulle vara ganska enkelt att skapa en bok. Det var efter att vi hade gjort lite research och pratat med vår rådgivare som vi faktiskt förstod hur mycket jobb det skulle innebära. När vi väl kommit igång gick det väldigt mycket upp och ner – ena dagen var vi jättemotiverade och andra ville vi ge upp. När boken kom sen var vi så glada och lättade. I slutändan är vi tacksamma för den här möjligheten och att det har funnits utrymme för misstag.

Nedan text är skriven av Ellen Åkerman Broddvall.

”Ivrig att höra sagans slut så bläddrar jag framåt

Jag vill veta mitt öde, hur har allt gått?

Men i bokens slut finns bara tomma blad

Om min framtid står det inte en rad

Men andas djupt min vän

Du har ju inte skrivit än

Din framtid bestäms ju nu

Och hur den ska bli? Ja, det vet bara du!”

Dikten du precis läste skrev jag för flera år sedan, och nu pryder den vår boks baksida. Det är en rätt så häftig känsla, att bläddra bland sidorna och veta att den här boken har vi skapat helt själva.

Men låt oss ta det från början. På Påhlmans Gymnasium läser alla elever kursen Entreprenörskap, en 100 poäng lång kurs där vi får chansen att starta ett UF-företag. När kursen väl dragit i gång, och man kommit fram till vem eller vilka man ska starta företag med, så är det dags att kläcka fram en produktidé. Det ser nog rätt olika ut hur man kommer fram till denna, vissa bollar idéer fram och tillbaka, vissa tar första bästa och vissa har haft en konkret plan sen de började 1an.

I vårt fall kom idéen en sen september-kväll efter en lång dag med lite för mycket stress. Jag behövde reflektera över dagen i min tacksamhetsdagbok men upptäckte snabbt att jag var på allra sista sidan. Det var här idén till vår bok växte fram. När min egen bok började ta slut och jag saknade en riktigt bra ersättare så ställde jag frågan till Lilly och Sofia - kan inte vi göra en?

Just det här är det som skiljer kursen entreprenörskap från allt annat vi gjort i skolan.

Kursens frihet var enorm och överväldigande – och just därför blev våra roller så viktiga. För att kunna driva företaget behövde vi vara drivande, ta ansvar och hitta våra egna styrkor. Sofia var den enda av oss som hade något (om än väldigt lite) intresse för siffror och bokföring, så hon fick axla rollen som ekonomiansvarig. Det finns ingen som kan argumentera för sin sak som Lilly, därför blev valet enkelt: hon fick bli säljansvarig. Och jag? Ja, jag gillar att ha kontroll och studsar gärna bland många uppgifter vilket är precis det en VD bör göra. Tillsammans kompletterade vi varandra otroligt bra, vi har alltid haft en bra kommunikation och som VD är det min roll att se de andras styrkor och använda dem på rätt sätt. Det var en ny roll för mig, något jag verkligen behövde växa in i. Med tiden så hittade vi vår väg, våra roller blev tydligare och arbetet både roligare och effektivare.

Men vad vill jag egentligen säga med allt detta? Jo, jag vill berätta för alla hur kursen entreprenörskap kan öppna så otroligt många dörrar – om man bara vill. Genom att skapa en idé eller en produkt som man verkligen tror på så skapar man också ett driv – en mening med arbetet. Jag tror att det ger en mer livs-erfarenheter än någon annan kurs kan göra.

Jag menar inte bara hur man bokför, eller hur en faktura ser ut (men tro mig, det fanns mycket att lära sig om det) utan jag menar allt det andra. Hur man pratar med varandra i ett företag, hur man når ut med sitt budskap och hur man bygger en grund att stå på. Jag tror vi hörde av oss till 200 människor som inspirerar oss, bara för att få med någon av deras tankar i vår bok. Vi fick svar från 3. Det kändes som ett totalt misslyckande.

Någonstans är det ändå det som jag tar med mig. Inte produkten. Inte ens företaget i sig. Utan att man måste våga, man måste misslyckas och man måste fortsätta ändå.

Precis som min dikt beskriver, vår framtid är inte skriven än. Den formas i allt vi gör, allt vi vågar och allt vi lär oss längs vägen. Nu känns sidorna inte lika tomma längre. Jag vet inte exakt vad som kommer stå där – men jag vet att jag vågar fylla dem.